I den stora världen är det ökade motsättningar, rädsla, terror. Det går inte riktigt att beskriva allt som händer och överallt frodas alltför enkla förklaringar till det mesta, käftsmällar delas ut till höger och vänster och ingen blir klokare.
I den lilla världen: fiskpinnar, lekpark, syskon som nyper varandra, försök att ha tid med båda barnen. Och tanken att störst av allt är ändå kärleken. Går det att tro på den tanken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar